Gå till innehåll

Bihotell (alternativt ”stekelhotell” eller ”insektshotell”) snart färdigt! Jag har ordnat en enkel men trevlig variant inför nästa vecka då jag och ett gäng skolbarn ska göra klart hotellet och sedan hänga upp på ett bra ställe. Det blir spännande! Eftersom det är en ”byggsats” kommer vi att hinna sätta ihop den tillsammans och barnen får känslan att de gjort färdigt något viktigt. Det är ju lättare att känna entusiasm och nyfikenhet då. Sedan får naturen göra jobbet! 😃🐝👍

Bihotell / stekelhotell / insektshotell. Kärt barn har många namn...

Men hur fungerar det och vad ska man tänka på? Ja, till att börja med kan man ju undra varför man ska bygga hotell till bin? Vad många - kanske de flesta? - inte vet är att det faktiskt finns många olika sorters bin. Det finns alltså inte bara den där typen av bin som bor i flera tusen i ett gemensamt samhälle i stora bikupor. Vad som är speciellt med den arten är ju att vi människor har domesticerat honungsbiet (gjort det ”tamt”; ibland säger folk ”tambi”) för att kunna dra nytta av honungsbiets arbete med att skapa honung och vaxkakor. Honungsbiet är bara en art bland bin, och bara i Sverige finns det några hundra andra arter bin, där alla mer eller mindre lever ensamma, dvs ”solitärt”. Solitärbin behöver också ställen att bo på, men till skillnad från honungsbin som bygger stora samhällen lever solitärbin enskilt.

Bon? Innebär det att biet bor där? Nja, när vi pratar om solitärbin och de bihotell vi bygger är det framförallt att de behöver platser för sina små ägg, som kläcks till larver, som behöver mat för att växa och förpuppas för att omvandla sig till vuxna individer. Det behövs alltså skrymslen där ”mamma bi” kan gömma ett ägg bredvid en samling näringsrik föda.

Solitärbiet (honan) samlar in pollen och nektar och samlar ihop det till ett slags boll som är ”bibröd” till avkomman. Bibrödet lägger honan i ett litet skrymsle (t.ex. en brädbit där någon vänlig själ har borrat ett långt hål med en borrmaskin - helst minst 6 cm djupt, gärna mycket längre, och med en diameter av 3-13 mm) och när det blivit till en liten gulaktig boll lägger hon ett litet ägg där, varefter hon murar igen hålet. Iallafall gör just ”murarbin” detta, bland vilka det söta rödmurarbiet är en trevlig hotellgäst.

Rödmurarbi som murar igen hålet med lera. Där innanför ligger det en boll med bibröd (pollen och nektar) samt ett litet ägg som honan har lagt på bollen. Faktum är att det förmodligen ligger flera celler av denna typ, sekventiellt igenmurade i borrhålet.

Ägget kläcks ganska snart efter att det har murats in. Larven som kommer fram käkar upp maten som finns där och växer...och växer...och växer. När den är tillräckligt stor (förmodligen är all mat uppäten vid det laget) förpuppas den och genomgår, precis som fjärilslarver, en fantastisk förvandling från larv till fullvuxen individ. Men istället för att krypa ut ur hålet så går det in i ett slags dvala under höst och vinter för att senare, när solvärmen under våren väcker den till liv, vakna upp och gnaga sig ut ur sitt förseglade hem. Väl ute i den storslagna naturen är det bara att starta upp vuxenlivet, och därmed börjar livscykeln om på nytt. Vad som gäller då är att besöka blommor, äta, och samla mat för nästa generation. På köpet blir de blommor som bina besöker pollinerade, vilket är utomordentligt viktigt för växter, naturens ekosystem och i förlängningen oss människor. Coolt va?!!

För att hjälpa solitärbin kan vi tillverka bohålor genom att borra hål och sätta upp bihotell på bra platser. En bra plats är gärna skyddad från ihållande väta och regn, så sätt gärna upp bihotellet på en solig vägg men i visst skydd av t.ex. en taknock.

Lycka till! Kolla gärna in mina inlägg på sociala medier (naturpedagogen på facebook samt naturpedagogen på instagram) för uppdateringar från bihotell och annat smått och gott i naturen.

Linnés Hammarby utanför Uppsala, en ödslig men solig vardag i april.

Undrar vad Carl von Linné hade sagt om Coronasituationen? Här är hans boning i Hammarby utanför Uppsala, vad som numera kallas för Linnés Hammarby. Jag var förbi där imorse och det såg alldeles öde ut. Inte så konstigt förstås, en måndag i april, men ändå vackert i morgonsol.

Linné grupperade ju naturen i tre riken: djur, växter och mineraler. Virus hade han ingen aning om, men det hade ingen annan heller på den tiden. Men även i nutida, moderna kategoriseringar räknas inte virus som levande varelser; de har bl a ingen egen metabolism utan är beroende av ett levande system som exempelvis djur (inklusive en själv om man har otur) för att göra nya kopior av dess arvsmassa.

Vi får fästa oss vid positiva ljuskällor, och idag kommer att bli en fin vårdag. Livet vaknar upp allt mer i naturen. Ta en sväng och gå i Linnés fotspår genom att njuta av vad naturen bjuder på just idag.

Idag har besökt fritidshemmen på Råbergsskolan i Rosersberg, tillsammans har vi gjort en insats för naturen! Barnen har bl a samarbetat och byggt mycket fina fågelholkar som de kommer att sätta upp i anslutning till fritidshemmen och skolgården. Nu är det ju hög tid att sätta upp fågelholkar för att hjälpa våra flygande vänner, eftersom det allmänt sett är stor brist på bostäder för fåglar som bygger sitt bo i håligheter. (Det finns t.ex. inte så många träd med naturliga håligheter i det moderna skogsbruket, vilket är ett stort problem för biologisk mångfald.)

PEDAGOGTIPS
Det blir spännande att följa dessa holkar. Vem flyttar in? Hur beter sig hyresgästerna? Hur ofta kommer föräldrarna med mat till ungarna? Som pedagog kan du lätt skapa nyfikenhet hos barnen genom att låta dem följa livet i holken! Varför inte arbeta med faktatexter knutna till de fåglar som flyttar in? Hur påverkar fåglarna naturen där de bor? Vad händer om fåglarna försvinner (dvs om det inte finns boplatser)? Om du har andra tips får du gärna kommentera!
Lycka till!

Förresten, måtten är följande:

Bakdel 50 x 17 cm. Tak 23 x 17 cm, snedsågad där taket möter bakstycket.

Sidor 30/25 x 14 cm. Alltså en något smalare bräda. 30 cm där sidan möter bakstycket.

Framdel 30 x 12 cm. Smalaste brädtypen. Samma bräda används till bottenplattan som är 12 x 12 cm. Ingångshålet bör vara minst 25 mm i diameter (de minsta fåglarna typ blåmes), men 32-35 mm är bra för att välkomna lite fler arter.

Sätt ihop delarna med spik eller skruv (förborrning kan behövas för att undvika att brädor spricker av skruvarna). Sätt dock fast framstycket med skruvar högt upp från sidorna, en skruv på vardera sida. Då kan man öppna framdelen och städa ur inför kommande häckningssäsonger.

PS. Framöver kommer jag lägga upp ritningar på holkar, men kolla gärna in Biotopia som har mycket bra tips och ritningar på fågelholkar. DS.

En trevlig fågelholk som är lätt att städa ur efter häckningssäsongen.