Gå till innehåll

Eksnabbvinge (Favonius quercus). Låter det bekant? Nja, kanske inte, men det är som synes en fjäril, och faktum är att det finns många fler fjärilar än vad man kan tro. Bara i Sverige finns det faktiskt över 3000 fjärilsarter enligt Artfakta.se och globalt sett är det hundratusentals. (Otroligt va?!) Just denna art är ganska vanlig men svårare att se då den gärna håller sig högt upp i ekar och njuter av honungsdagg (bladlössens sockerhaltiga exkrementlösning).

Eksnabbvinge (Favonius quercus)

Artepitetet ”quercus” skvallrar onekligen om att den är knuten till just ek (Quercus robur). Dessutom överlappar utbredningsområdet för fjärilen ganska väl med det för trädet.

Utbredningsområdet för eksnabbvinge (vänstra bilden) och skogsek (högra bilden). Källa: Artfakta.se

Tänk vilken mångfaldsmagnet ekar är! Men då gäller det inte bara små söta ekar som vi har i stadsbebyggelse, utan eken som helhet, dvs allt från unga ekar till riktigt gamla ekar som har en helt annan struktur och biologisk mångfald eftersom många arter har väldigt specifika behov. Många arter behöver t.ex. riktigt gamla, multnande träd som livsmiljö.

Till sist, en bild på stora ekar i olika beklädnader i Morga hage, strax söder om Uppsala. Inte oväntat har detta område en fin insektsfauna enligt flera entomologer jag känner.

Magiska träd i Morga hage, mellan Uppsala och Knivsta.

Tips till den nyfikna: Gå till Artfakta.se och sök på ”eksnabbvinge”!

Idag (20 maj) är World Bee Day fick jag höra. Det måste man ju fira, speciellt eftersom det är samma vecka som Biologiska mångfaldens dag 22 maj. Idag var dessutom en fokusdag för bin och biologisk mångfald då jag höll en pedagogisk aktivitet på naturfritids på S:ta Gertruds skola i Sigtuna. Runt 40 barn gjorde (två) egna bihotell av vassrör samt en lite tuffare variant i träbitar som jag sågat i lagom långa bitar (från reglar) samt förborrat med ca 10 hål vardera. Barnen fick färglägga sina kreationer - grymt kul att se deras entusiasm och hur fina deras bihotell blev! Hursomhelst, filmklippet är från jobbet på naturskolan då jag tidigare under dagen förberedde allt. Det var dock inte förrän senare som jag såg vad som faktiskt händer under filmsnutten.

Tystnad. Tagning.
Action från bihotellet.

Den här honan av rödmurarbi (Osmia bicornis) har precis kommit tillbaka till bohålet det jobbar på. Till hennes fasa är det upptaget av ett annat bi som ligger där inne och slappar. Det är förmodligen en hane av rödmurarbi. Honan skrider till verket och börjar dra i hanen, som hon strax därefter lyckas få ut. Därefter kollar hon bohålet, går ut och vänder sig för att krypa in baklänges, lägger förmodligen en omgång pollenkorn som hon samlat från blommor i närheten, och börjar sedan arbeta vidare på den murvägg som kommer innesluta pollenbollen (med lite nektar) och det ägg hon lägger i cellen.

Snacka om full rulle. ”Busy as a bee” stämmer onekligen. Keep up the good work and have a happy World Bee Day!


Dela gärna!

Alright! Den här veckan som kommer är inte vilken vecka som helst, utan den har fokus på biologisk mångfald eftersom 22 maj är Biologiska mångfaldens dag. Det myllrar förstås av spännande mångfald i naturen nu när den vaknat upp rejält efter ”vintern” vi haft. Årets firande blir av rådande omständigheter inte som det brukar vara, men alla har möjlighet att vara med då ”Biologiska mångfaldens dag 22 maj” (samt på FaceBook här) ordnar med livesändning nu på fredag! Coolt va’?! Dessutom händer en del andra aktiviteter under veckan. För att läsa mer och ta del av programmet, kolla in hemsidan.

PEDAGOGTIPS

  • Varför inte följa med ”live” från klassrummet nu på fredag?! Koppla upp sändningen på skärmen och ta del av smörgåsbordet en stund tillsammans.
  • Prata om biologisk mångfald i skolan och varför det är viktigt. Varför inte ta upp begrepp som ART, BIOLOGISK MÅNGFALD, EKOSYSTEM, NÄRINGSKEDJA, EKOSYSTEMTJÄNSTER, m.fl.
  • Slå ett slag för biologisk mångfald genom att tillsammans tillverka exempelvis bihotell, fågelholkar, gå på småkrypssafari m.m. (Det kommer jag själv göra med diverse skolelever 🙂)

LÄNK
https://www.biomfdag.se/


Tipsa gärna vänner och kollegor!!!

I dessa tider är det många som passar på att njuta av en fin bok. Så även jag. Denna bok (Fagus sylvatica) öppnar nu upp sina gröna solfångare för att driva världens kanske viktigaste kemiska reaktion: fotosyntesen! Det låter som ett stort påstående, men faktum är att den absolut överväldigande delen av livet på jorden har sin grund i den solenergi som de gröna växterna fångar med sina blad och använder för att bygga kolhydrater av koldioxid och vatten. Förenklat uttryckt blir det:

vatten + koldioxid + solenergi => druvsocker + syrgas

eller

H2O + CO2 + solenergi => C6H12O6 + O2

Färska, skrynkliga blad på en bok (Fagus sylvatica).

Fotosyntesen lägger alltså grunden för livet på jorden eftersom växter blir till mat för andra, inklusive djur (allt från insekter till däggdjur), svampar och bakterier.

Skrynkligt värre, som ett sammanpressat dragspel.

Just bok är en riktig mästare på att fånga solens strålar. Tillsammans bildar bladen på en gren en horisontell ”matta” för att ta vara på ljuset. Då blir det inte heller mycket kvar på marknivån, och mycket riktigt är växtligheten under bokarna ganska sparsam.

Många bokblad som skrynklar ut sig till ett jämnt, horisontellt plan för att fånga solens strålar.

Tänk så mycket man kan lära sig av en bok! Just denna utgåva hittade jag i Stadsskogen i Uppsala.

Bihotell (alternativt ”stekelhotell” eller ”insektshotell”) snart färdigt! Jag har ordnat en enkel men trevlig variant inför nästa vecka då jag och ett gäng skolbarn ska göra klart hotellet och sedan hänga upp på ett bra ställe. Det blir spännande! Eftersom det är en ”byggsats” kommer vi att hinna sätta ihop den tillsammans och barnen får känslan att de gjort färdigt något viktigt. Det är ju lättare att känna entusiasm och nyfikenhet då. Sedan får naturen göra jobbet! 😃🐝👍

Bihotell / stekelhotell / insektshotell. Kärt barn har många namn...

Men hur fungerar det och vad ska man tänka på? Ja, till att börja med kan man ju undra varför man ska bygga hotell till bin? Vad många - kanske de flesta? - inte vet är att det faktiskt finns många olika sorters bin. Det finns alltså inte bara den där typen av bin som bor i flera tusen i ett gemensamt samhälle i stora bikupor. Vad som är speciellt med den arten är ju att vi människor har domesticerat honungsbiet (gjort det ”tamt”; ibland säger folk ”tambi”) för att kunna dra nytta av honungsbiets arbete med att skapa honung och vaxkakor. Honungsbiet är bara en art bland bin, och bara i Sverige finns det några hundra andra arter bin, där alla mer eller mindre lever ensamma, dvs ”solitärt”. Solitärbin behöver också ställen att bo på, men till skillnad från honungsbin som bygger stora samhällen lever solitärbin enskilt.

Bon? Innebär det att biet bor där? Nja, när vi pratar om solitärbin och de bihotell vi bygger är det framförallt att de behöver platser för sina små ägg, som kläcks till larver, som behöver mat för att växa och förpuppas för att omvandla sig till vuxna individer. Det behövs alltså skrymslen där ”mamma bi” kan gömma ett ägg bredvid en samling näringsrik föda.

Solitärbiet (honan) samlar in pollen och nektar och samlar ihop det till ett slags boll som är ”bibröd” till avkomman. Bibrödet lägger honan i ett litet skrymsle (t.ex. en brädbit där någon vänlig själ har borrat ett långt hål med en borrmaskin - helst minst 6 cm djupt, gärna mycket längre, och med en diameter av 3-13 mm) och när det blivit till en liten gulaktig boll lägger hon ett litet ägg där, varefter hon murar igen hålet. Iallafall gör just ”murarbin” detta, bland vilka det söta rödmurarbiet är en trevlig hotellgäst.

Rödmurarbi som murar igen hålet med lera. Där innanför ligger det en boll med bibröd (pollen och nektar) samt ett litet ägg som honan har lagt på bollen. Faktum är att det förmodligen ligger flera celler av denna typ, sekventiellt igenmurade i borrhålet.

Ägget kläcks ganska snart efter att det har murats in. Larven som kommer fram käkar upp maten som finns där och växer...och växer...och växer. När den är tillräckligt stor (förmodligen är all mat uppäten vid det laget) förpuppas den och genomgår, precis som fjärilslarver, en fantastisk förvandling från larv till fullvuxen individ. Men istället för att krypa ut ur hålet så går det in i ett slags dvala under höst och vinter för att senare, när solvärmen under våren väcker den till liv, vakna upp och gnaga sig ut ur sitt förseglade hem. Väl ute i den storslagna naturen är det bara att starta upp vuxenlivet, och därmed börjar livscykeln om på nytt. Vad som gäller då är att besöka blommor, äta, och samla mat för nästa generation. På köpet blir de blommor som bina besöker pollinerade, vilket är utomordentligt viktigt för växter, naturens ekosystem och i förlängningen oss människor. Coolt va?!!

För att hjälpa solitärbin kan vi tillverka bohålor genom att borra hål och sätta upp bihotell på bra platser. En bra plats är gärna skyddad från ihållande väta och regn, så sätt gärna upp bihotellet på en solig vägg men i visst skydd av t.ex. en taknock.

Lycka till! Kolla gärna in mina inlägg på sociala medier (naturpedagogen på facebook samt naturpedagogen på instagram) för uppdateringar från bihotell och annat smått och gott i naturen.

Linnés Hammarby utanför Uppsala, en ödslig men solig vardag i april.

Undrar vad Carl von Linné hade sagt om Coronasituationen? Här är hans boning i Hammarby utanför Uppsala, vad som numera kallas för Linnés Hammarby. Jag var förbi där imorse och det såg alldeles öde ut. Inte så konstigt förstås, en måndag i april, men ändå vackert i morgonsol.

Linné grupperade ju naturen i tre riken: djur, växter och mineraler. Virus hade han ingen aning om, men det hade ingen annan heller på den tiden. Men även i nutida, moderna kategoriseringar räknas inte virus som levande varelser; de har bl a ingen egen metabolism utan är beroende av ett levande system som exempelvis djur (inklusive en själv om man har otur) för att göra nya kopior av dess arvsmassa.

Vi får fästa oss vid positiva ljuskällor, och idag kommer att bli en fin vårdag. Livet vaknar upp allt mer i naturen. Ta en sväng och gå i Linnés fotspår genom att njuta av vad naturen bjuder på just idag.

Idag har besökt fritidshemmen på Råbergsskolan i Rosersberg, tillsammans har vi gjort en insats för naturen! Barnen har bl a samarbetat och byggt mycket fina fågelholkar som de kommer att sätta upp i anslutning till fritidshemmen och skolgården. Nu är det ju hög tid att sätta upp fågelholkar för att hjälpa våra flygande vänner, eftersom det allmänt sett är stor brist på bostäder för fåglar som bygger sitt bo i håligheter. (Det finns t.ex. inte så många träd med naturliga håligheter i det moderna skogsbruket, vilket är ett stort problem för biologisk mångfald.)

PEDAGOGTIPS
Det blir spännande att följa dessa holkar. Vem flyttar in? Hur beter sig hyresgästerna? Hur ofta kommer föräldrarna med mat till ungarna? Som pedagog kan du lätt skapa nyfikenhet hos barnen genom att låta dem följa livet i holken! Varför inte arbeta med faktatexter knutna till de fåglar som flyttar in? Hur påverkar fåglarna naturen där de bor? Vad händer om fåglarna försvinner (dvs om det inte finns boplatser)? Om du har andra tips får du gärna kommentera!
Lycka till!

Förresten, måtten är följande:

Bakdel 50 x 17 cm. Tak 23 x 17 cm, snedsågad där taket möter bakstycket.

Sidor 30/25 x 14 cm. Alltså en något smalare bräda. 30 cm där sidan möter bakstycket.

Framdel 30 x 12 cm. Smalaste brädtypen. Samma bräda används till bottenplattan som är 12 x 12 cm. Ingångshålet bör vara minst 25 mm i diameter (de minsta fåglarna typ blåmes), men 32-35 mm är bra för att välkomna lite fler arter.

Sätt ihop delarna med spik eller skruv (förborrning kan behövas för att undvika att brädor spricker av skruvarna). Sätt dock fast framstycket med skruvar högt upp från sidorna, en skruv på vardera sida. Då kan man öppna framdelen och städa ur inför kommande häckningssäsonger.

PS. Framöver kommer jag lägga upp ritningar på holkar, men kolla gärna in Biotopia som har mycket bra tips och ritningar på fågelholkar. DS.

En trevlig fågelholk som är lätt att städa ur efter häckningssäsongen.

Getryggen - en bergknalle svarvad av inlandsisen

Naturen vaknar upp med solsken efter en iskall natt. I natt sov jag under bar himmel på en berghäll i Fiby urskog (strax väster om Uppsala) för att känna den totala tystnaden och ljudet i från revirhävdande ugglor. Tystnaden är faktiskt, när du tänker efter ordentligt, inte särskilt lätt att få tag i; det är nästan alltid något som låter, allt ifrån bilar, flygplan till husdjur och annat. Ute i naturen är förstås vinden en stadig källa till rörelser och ljud. Men igår kväll när mörkret lagt sig var det för ett ögonblick alldeles tyst, så där maaagiskt tyst.

Mörkret lägger sig och nattens ljud träder fram tillsammans med stjärnorna.

Det är när tystnaden infinner sig som varje litet ljud är extra förnimbart. Ugglor som hoar i marsnatten hörs ganska långt om man fokuserar. Eller andra varelser i naturen. En morkulla flög förbi och knorrade sitt karaktäristiska knorr med tillhörande pip. Tranor skorrade någonstans ifrån, och sångsvanar trumpetade nervöst från sjön alldeles i närheten. Och så hördes till sist hoet från en uggla. Det blev en slaguggla (Strix uralensis) som dovt hoade en bit bort, men tillräckligt nära för att ändå nå mina trumhinnor. Jag var en accepterad gäst i hans revir.Att sova utomhus och bli en del av naturen är magiskt. Man försvinner bort från resten av verkligheten, och vips var coronakrisen som bortblåst. Istället gnistrade stjärnorna ikapp med varann och satelliter och brinnande rymdstoft ritade streck över himlavalvet, var och en i sitt eget tempo.Det blev en hel del annat upplevt där i skogen. Svampar, lavar, fåglar, och så förstås frisk luft. Ekosystemtjänst de lux.Naturen är alltid öppen, även i dessa tider av oro. Rekommenderas starkt!

Fruset vatten i morgonsol.

Biologisk mångfald är en del av den värld vi lever i. Tyvärr är människor allt mer bortkopplade från naturen i och med att många lever sina liv i storstäder, till skillnad från hur Sverige såg ut för exempelvis ett hundra år sedan. Då levde merparten av befolkningen på landsbygden och hade en mycket närmare relation till naturen, och dess mångfald.

Det är uppenbart att vårt moderna samhälle åsamkar naturen stora förändringar och problem, något som på sistone har uppdagats allt mer i form av arter som minskar eller står på randen till utrotningens stup. FNs panel för biologisk mångfald rapporterade nyligen att runt en miljon arter riskerar att försvinna inom en snar framtid om vi inte gör omfattande förändringar i vårt globala samhälle (läs mer i Sveriges Natur). En miljon. Stanna upp och fundera på den siffran. Det är en avsevärd del av de arter som för närvarande finns på vår planet (det uppskattade antalet varierar stort, men siffror som nämns ligger ofta runt 10-20 miljoner olika arter), och många försvinner utan att vi ens vet vilka de är. Att ha så mycket information som möjligt om naturens mångfald, samlat i ett smart format, är minst sagt önskvärt och viktigt.

Artdatabanken gör ett jättefint jobb att samla information om Sveriges biologiska mångfald och att göra den tillgänglig till allmänheten. Denna månad lanserade de Artfakta, en ny tjänst knuten till bland annat Artportalen, där man "samlat flera av tjänsterna för art- och naturvårdsinformation i ett gemensamt och mobilanpassat gränssnitt." Det är alltså inte en app, utan en webbsida som är smidigt anpassad till din mobil. Men om man sparar den som en länk på sin mobil ("add to home screen") funkar det i princip som en app.

Jag har själv börjat använda Artfakta genom mobilen. Den är faktiskt suverän (inga problem än så länge). Man kan lätt få reda på spännande information om en art som man redan känner till. Om man exempelvis står vid en härlig ek kan man fiska upp mobilen ur fickan och ta reda på mer information, som exempelvis var i Sverige den finns. De rapporter som skickats in till Artportalen visar mycket riktigt den för eken så klassiska nordgränsen vid Dalälven.

Ek (Quercus robur). Källa: Wikipedia.se.
Ekens utbredning enligt de rapporter som skickats in till Artportalen. Källa: Artfakta.se.

Dessutom är Artfakta ett väldigt bra hjälpmedel för att hitta fram till rätt art. Om man t.ex. ser en fjäril som man inte är säker på kan man prova sig fram genom informationen i Artfakta, som bland annat är organiserat på ett smart, systematiskt sätt.

Sprid glädjen och viljan att skydda naturen

Om du jobbar med barn och unga är det spännande att ta reda på mer om de djur, växter eller andra varelser som man ser. Kanske håller ni på med faktatexter i skolklassen? Kanske ni gör "småkrypssafari" på fritids (något jag själv gör inom jobbet på Sigtuna Naturskola). Varför inte använda Artfakta för att snabbt ta reda på mer om mångfalden i naturen? Då gör ni tillsammans ett viktigt jobb för att sprida kunskap om naturen, den biologiska mångfalden, och hur viktig det är att skydda den variation som finns i Sveriges avlånga land. För det är onekligen så att den biologiska mångfalden har det svårt även i just vårt land (se rapport från Naturvårdsverket) och att "barn som förstår naturen skyddar den" (läs denna artikel i forskning.se).